jennieerikamarie

Jag är orolig. Jag har mått bra under en längre period nu. Förvånansvärt bra faktiskt. Det är därför jag är orolig. Jag är inte orolig för att få för bra, jag är orolig för hur jag kommer att må nästan gång jag går nedåt igen eftersom denna period varit så bra. Faktum är att jag är rädd. Totalt livrädd. Mest för att bli ensam och utlämnad, även fast jag vet att det inte händer men jag kan inte sluta tänka så. Jag åkte till mc donalds förut bara för att försöka tänkte på något annat. Jag köpte en hamburgare även fast jag inte ens är hungrig. Jag behöver något att tänka på som inte är dåligt.