...
även fast jag varit iväg hela dagen igår och hela dagen idag känner jag mig ensam. har ingen stabilitet eller trygghet längre. är väldigt pratglad dock. jag har ganska mycket att säga. får dock spelet på att folk tror jag är osmart. jag är smartare än ni tror. gör ingenting om dagarna. glor på facebook och önskar att jag hade andras liv, eller ser på tv och önskar att jag hade deras. ingenting roar mig riktigt längre, möjligen en kort stund innan jag börjar tänka på allt igen.
har iallafall bestämt mig för att flytta nu. vet inte riktigt när det blir, beror helt på. mamma och jonas verkar stöttande. verkar som det iallafall. dock blir man något ledsen när min körda lillebror säger "gött".
vad händer mer då? jo är väl relativt utmattad psykiskt, inte för att jag har något att lägga energi på ändå. söka jobb då möjligen. men hur ska man kunna söka jobb när man inte ens ser någon andledning till att gå upp ur sängen på morgonen? vad ska jag göra hela dagarna då? sitta på stan på samma gamla ställa med samma gamla folk och dricka kaffe och snacka skit. det är nog det mest händelserika i mitt liv just nu.
var hos farfar och farmor idag, eller ja, Jonas föräldrar. det var väl trevligt. min kusin hade fått högsta betyg i sexualkunskap, vilket var mer än vad du och jag behövt veta. vi åt smörgåstårta. "hoppas den är god!" sa farfar, "det var jag som beställde!". han var stolt, den var äcklig. jag tryckte ändå i mig en bamsebit fast jag lika gärna kunde skyllt på magont eller något annat skit. vi satt hos dem i säkert 2 timmar. jag ville inget hellre än att sjunka ner under bordet och inte finnas. jag tror inte någon av alla gästerna där ser att jag inte är okej, men när dom ser mig i ögonen får jag för mig att de vet så jag undviker gärna ögonkontakt om jag kan.
faktum är att jag inte mår dåligt "pga". jag bara gör det, inte pga något speciellt. jag ser liksom inget roligt med att göra saker just nu. det kommer när jag flyttar bort från all skit här. varje millimeter av mjölby ger mig kramp i magen. jag vill knappt visa mig längre för jag vet att folk dömmer mig.
för ca 2 år sen var jag en skitsnackande jävla bitch. idag försöker jag bara få folk att glömma det gamla jag och välkomna nya mig som vill hjälpa. istället utnyttjar de mig. istället blir jag en svart taxi *host*gratistaxi*host*, jag blir en psykolog, någons mamma, en bank, ja vad som helst. för att jag finns får jag dela med mig av allt jag har. det går till en viss punkt sen blir man bara knäckt varje gång någon skriver till en. "hej jennie", "NEJ JAG HAR INGEN BENSIN/PENGAR/TID/LUST TILL/MED DIG". fast jag skulle aldrig säga så. istället är det "självklart" eller "visst" som slinker ur min stora mun.
jag tänker radera all tid, skapa något nytt. flytta. flytta. flytta. snart snart snart!!!
jag kan inte vänta, det pirrar i hela kroppen samtidigt som jag gråter varje gång jag tänker på det. nej inte av lycka. av rädsla. tänk om jag ger folk fel intryck det första jag gör? tänk om de tycker jag är falsk? "du blir det du är". nej? jag är snäll, trevlig och... ja något mer bra. givmild kanske. enligt stan är jag elak, hemsk, lögnaktig, falsk, äcklig. förlåt att jag satte min fot innanför er luft, förlåt att jag klev på er mark för mer fel än så har jag tyvär inte gjort.
haha, som att någon faktiskt läser detta? om du har läst allt detta har du väldigt lite fritid som jag. precis som jag. men tack. för att du läser. skulle kännas bra om jag för en gångs skull fick förklara mig.
har iallafall bestämt mig för att flytta nu. vet inte riktigt när det blir, beror helt på. mamma och jonas verkar stöttande. verkar som det iallafall. dock blir man något ledsen när min körda lillebror säger "gött".
vad händer mer då? jo är väl relativt utmattad psykiskt, inte för att jag har något att lägga energi på ändå. söka jobb då möjligen. men hur ska man kunna söka jobb när man inte ens ser någon andledning till att gå upp ur sängen på morgonen? vad ska jag göra hela dagarna då? sitta på stan på samma gamla ställa med samma gamla folk och dricka kaffe och snacka skit. det är nog det mest händelserika i mitt liv just nu.
var hos farfar och farmor idag, eller ja, Jonas föräldrar. det var väl trevligt. min kusin hade fått högsta betyg i sexualkunskap, vilket var mer än vad du och jag behövt veta. vi åt smörgåstårta. "hoppas den är god!" sa farfar, "det var jag som beställde!". han var stolt, den var äcklig. jag tryckte ändå i mig en bamsebit fast jag lika gärna kunde skyllt på magont eller något annat skit. vi satt hos dem i säkert 2 timmar. jag ville inget hellre än att sjunka ner under bordet och inte finnas. jag tror inte någon av alla gästerna där ser att jag inte är okej, men när dom ser mig i ögonen får jag för mig att de vet så jag undviker gärna ögonkontakt om jag kan.
faktum är att jag inte mår dåligt "pga". jag bara gör det, inte pga något speciellt. jag ser liksom inget roligt med att göra saker just nu. det kommer när jag flyttar bort från all skit här. varje millimeter av mjölby ger mig kramp i magen. jag vill knappt visa mig längre för jag vet att folk dömmer mig.
för ca 2 år sen var jag en skitsnackande jävla bitch. idag försöker jag bara få folk att glömma det gamla jag och välkomna nya mig som vill hjälpa. istället utnyttjar de mig. istället blir jag en svart taxi *host*gratistaxi*host*, jag blir en psykolog, någons mamma, en bank, ja vad som helst. för att jag finns får jag dela med mig av allt jag har. det går till en viss punkt sen blir man bara knäckt varje gång någon skriver till en. "hej jennie", "NEJ JAG HAR INGEN BENSIN/PENGAR/TID/LUST TILL/MED DIG". fast jag skulle aldrig säga så. istället är det "självklart" eller "visst" som slinker ur min stora mun.
jag tänker radera all tid, skapa något nytt. flytta. flytta. flytta. snart snart snart!!!
jag kan inte vänta, det pirrar i hela kroppen samtidigt som jag gråter varje gång jag tänker på det. nej inte av lycka. av rädsla. tänk om jag ger folk fel intryck det första jag gör? tänk om de tycker jag är falsk? "du blir det du är". nej? jag är snäll, trevlig och... ja något mer bra. givmild kanske. enligt stan är jag elak, hemsk, lögnaktig, falsk, äcklig. förlåt att jag satte min fot innanför er luft, förlåt att jag klev på er mark för mer fel än så har jag tyvär inte gjort.
haha, som att någon faktiskt läser detta? om du har läst allt detta har du väldigt lite fritid som jag. precis som jag. men tack. för att du läser. skulle kännas bra om jag för en gångs skull fick förklara mig.
Kommentarer
Trackback
