jennieerikamarie

jävlar vad jag kämpar. ni har ingen aning eller hur? jag har inte ens ett skit av skriva om men jag behöver skriva av mig. hur jag än vänder och vrider på det gör jag alltid samma misstag. jag försöker vara snäll, får skit tillbaks och sen jävla är det krig. en vän tyckte jag var sjuk som gillar att såra andra. det är inte det att jag gillar att såra folk, jag bara gillar att ... oj vad stopp det tog. satt just och stirrade in i skärmen i säkert en halvminut i hopp om att något skulle dyka upp i skallen. tomt. allting är så jävla tomt. har tappat hoppet om att någonsin få känna lycka igen. alltså inte dendär "jag har fått jobb yay" eller "åh han gillar mig yay"- lyckan utan den där "jag kan somna utan att behöva gråta"- lyckan. jag borde börja skriva en bok. "en flickas hat mot världen" eller "ondskan". synd att den redan finns, borde tagit patent på den när jag kunde.
jag borde egentligen gå ut med mina vänner ikväll, men jag känner att orken inte finns där. hela denna dag har varit så jävlka uppochner. jag borde aldrig tagit upp telefonen och allt detdär. borde åkt hem och sovit, borde sovit hela dan for what anyone cares. fyfan vad patetiskt livet är. alla söker lycka som om den fanns. det gör den inte. jag lovar.