jennieerikamarie

vet fan inte vad som är fel på mig. ena sekunden bara gråter jag och är arg och ledsen. sen blir jag liksom likgilltig. tänker typ "whatever, jag förtjänar att vara lycklig, det löser sig säkert". fan man blir så arg på sig själv när humöret är som en jävla bergodalbana med. jag brukade vara så glad förr? jag tror jag kanske gjorde fel. nejnejnej! inte ångra sig! fast ibland gör jag det. att jag inte bara kunde vara nöjd med allt jag hade. alla vänner och allt man gjorde, allt man faktiskt ville ha.

men jag inser alltid försent hur lycklig jag var. såhär blir det alltid. fan, det är ju mitt eget fel? nej jag är inte deppig, jag kom bara just till insikt. wierd. men den stora frågan följer;