jennieerikamarie

Har haft en superdag idag. Helt sjukt, haft träligt med ångesten ett tag och nu har den vart borta i 3 dagar. Det är superskönt att kunna njuta av livet istället för att vara ledsen. Har ju trots allt lovat mig själv att inte bli sårad mer. Dock har jag kommit på andra tankar, och det är svårt att avgöra vad man känner är riktigt eller inte just nu. Jag blir ganska farlig när jag känner mig "ensam". Inte ledset ensam alltså, utan bara sådär kärlekslös. Och med tanke på att jag inte fått sådär supermycket kärlek de senaste månaderna känner det superjobbigt.

Jag behöver få höra att jag är söt, omtyckt och uppskattad. Att jag är duktig och bra precis som jag är. Jag är dock så dum så jag gång på gång försöker förändra mig för folk, för dewras skull. Egentligen borde jag inte det. Alla kan inte älska alla, och jag tvingar ingen att älska mig. Gör man inte det så är det synd, för allt för ofta känner jag mycket för folk som i allmänhet inte "gives a crap about me".

Detta är inte heller ett deppigt inlägg föresten. Bara ett tankfullt sådant. Jag är inte ledsen. Jag är faktiskt superglad. Jag har världens underbaraste vänner. Fan vad jag älskar er. Jag måste förövrigt sluta säga "förövrigt" och "super-".